andersfridén

Det är synd att jag har för mycket att göra när jag kommer hem om dagarna, så att jag måste prioritera bort bloggandet. Jag kör på en snabbis så här på morgonkvisten, och återigen ankommer bloggen på bra skit.

Min två år äldre syster Nicole Alexandra Joyce Kaiser åkte på utlandstjänst till Kosovo igår, dock sade vi hejdå till varandra dagen innan det, då hon först åkte till Livgardet för en uppsamling. Dagen innan det, hängde vi ihop. Hängde, liksom. Jag minns knappt hur det var att göra saker ihop med henne. Vad vi gjorde var att jag gav henne en present, åt godis med henne, kollade på Scrubs med henne, spelade gitarr med henne, och "lät" henne spräcka en sträng på min (fortfarande) icke-namngivna elgitarr. Efter det här kramades vi. Först var det tänkt som en enkel och kvick tack-för-presenten-kram, men jag tror vi stod i mitt rum i omkring 25 sekunder. Jag erkände för henne att det var lite mysigt att krama henne, och på det svarade hon att hon höll med, och poängterade att det kändes bra att komma nära mig. Så där länge har vi inte kramats på minst tre år. Egentligen passar det här bra, så här korta stunden innan hon åker, så det kan uppstå en längtan. Den dröjer, men nu är det åtminstone troligt att den kommer. Nu är vi tre av fem barn kvar i familjen.

På tal om att åka iväg så skall min vän Byrån (My) åka till Manchester den 20:e april. Där skall hon jobba som barnflicka i ett år, plugga distans fram till sommaren, och gå trean när hon kommer hem istället. Hon var här igår och hade roligt ihop med mig (=drack te, åt pepparkakor, kollade på Björnbröder 2, ritade på alla snöiga elskåp).

När jag ändå fört en viss del av Europa på tal (d.v.s. U.K.) kommer jag utsökt att tänka på Hassan, som säger att han kommer hit inom kort. Studsmattan är ju som bekant uppsatt (täckt av snö nu, visserligen), och han har sagt att han vill hoppa med mig där (och vinna över mig på GH). Det vore kul om det blev av. Mest det första.

Nu tar jag tillfället i akt att säga något snällt; Det finns en association mellan Hassan och Anders Fridén (fast jag hade nog iofs avslutat blogg-inlägget med att dra upp honom ändå, med tanke på att titeln dedikerades honom). Nåväl, det snälla är sagt (vissa kanske inte såg det, men det är ok). Nu till det lite viktigare: Anders Fridén har gett mig en kram, skrivit sitt namn och "KAISER" på en liten gitarr jag köpte i helgen. Vissa förstår kanske inte att jag har längtat efter att träffa herrarna i väldigt väldigt många år (jag börjar bara räkna vid önskemål), och att det då känns väldigt episkt (eller som Spensson uttryckte det: Nästan lite överdrivet episkt) att ha känt Anders' dreads i ansiktet, och hans armar runt mig. För att citera Magnus Uggla: "Underbart är kort". Vi ses i Borlänge, grabbar. 8P

Nu ännu en av mina skillade övergångar; Apropå festivaler så skall jag ikväll hämta min biljett till Hultan (läs mitt hem). En annan sak jag skall ha för mig är att besöka ett öppet hus. Jag har minst fem ansökningsblanketter jag skall fylla i i veckan.

Ja, jag köper juice idag också. 8)