Jag är full igen

[Egentligen 29/5]
Ja, jag citerar Kent i titeln (spåret Columbus från plattan Tillbaka Till Samtiden). Jag kände att jag skulle ta och blogga när jag är full. Att jag är full av all alkoholskonsumtion idag gör även att jag är full av känslor. Det finns en del faktum som gör att mina känslor (som jag annars tränger undan då jag inbillat mig att jag tror att jag skyddar mig) förstärks. Här skall ni få höra:

Jag är ensam
Jag är avsköljd
Jag stinker fortfarande öl
Jag fryser lite
Jag är full (fortfarande)
Jag har haft fruktansvärd huvudvärk sedan 16
Jag lyssnar på Kent (riktig gammal klassisk Kent som man aldrig kan sluta lyssna på, då man inte vill sluta tänka på det man tänker när man hör musiken)
Jag är hemma hos Marcus
Jag medverkade under den dag (28/5) när mina vänner i Täby Enskilda avslutade sitt liv därinne
Jag är mycket väl medveten om att jag för ett år sedan också tog studenten i den skolan
Jag är lika upplyst om att jag också hamnade hos Marcus, sent sent efter alltsammans.

Låt mig då summera allt detta:
Jag känner enorm nostalgi, och det väcker känslor. Jag var lika lycklig under min student som under deras (det hör ju dagen till). Jag saknar känslorna jag hade för vissa (kanske en viss speciell individ framför allt), och jag försöker förstå känslorna jag bär på nu - känslorna som förstärks så mycket, speciellt just nu.

Lägger man då till att öllukten är så pass stark att den kommer ta fyra dagar på sig att försvinna (trots att jag nyligen duschade), att jag lyssnade på Kent innan jag gick iväg till utsläppet och att jag lyssnar på Kent nu (när jag egentligen borde låtit mig somna), gör det hela mysigt på något sätt.

Det här med att jag är ensam då;
Efter att ha varit på Johans mottagning (där jag stundvis ville spy - blir så med flak och en redig mängd mottagningar) beslöt jag mig för att inte hänga med ut till..... det hade initialerna HK, orkar inte tänka efter (allt jag kommer att tänka på är jättefel, så jag skulle bara göra bort mig ifall jag skrev ned mina gissningar). Istället åkte jag hem till Marcus, drack mer vin (men lade ett eller två glas läsk), åt paj, duschade, pratade med resterande gäster, läste en tidning - tills Janne tyckte att jag skulle må bra av att lyssna på musik i mörkret med ett par tjusiga hörlurar. Janne har massa musik, det vet jag sedan tidigare, men idag har Kent varit valet.

När jag känner efter vill jag bara sitta och vänta tills Marcus kommer hem, så jag kan berätta saker för honom. Vi båda kommer vara fulla, sitta i soffan, lyssna på Kent, prata. Prata om vad vi känner, vill känna, inte vill känna, och som sagt; Höra på Jocke Berg och grabbarna. Och bara för att jag är berusad kommer jag inte skämmas för det jag känner, och då händer det saker. Det kommer pratas för mycket och för snabbt, och jag kommer få reda på saker jag inte ens visste att jag kände. Jag är ingen känslokall krabat, inte. Klart jag går och känner saker, men jag har aldrig koll på vad det är, förrän jag kommer på mig själv medan jag häver ur mig saker i detta tillstånd. Förhoppningsvis (ibland vill jag använda det ordet i det här sammanhanget) så minns jag inte vad det var jag berättade att jag kände.

Någon annan dag kan jag berätta om hur allt det här med studenten var, till exempel när allt har lagt sig. Åtminstone för veckan. Jag skall dessutom berätta lite om 24-timmarsfestivalen som gick av stapeln i Kårsta i helgen.
Jag ger er även ett smakprov, samt en låtrad (ej enligt mig den bästa, men så att folk/de som inte kan Kent kanske begriper vilken låt det är), av låtarna jag lyssnat på;

Önskar att någon... - Behöver nån som behöver mig
Vi kan väl vänta tills imorgon - Så du och jag kan stå i vårt hörn och undra "vad var det som gick fel?"
10 Minuter (För Mig Själv) - Allt jag ville vara behöll jag alltid för mig själv
Stoppa Mig Juni (Lilla Ego) - Snälla du förlåt mig, jag glömde vem jag var. Snälla sluta lyssna, glöm allt jag sa, jag mår bra. Du måste lämna mig ifred
Mannen i Den Vita Hatten (16 år senare) - Vi skall alla en gång dö
Columbus - Nu vaknar staden långsamt och jag är full igen
Ensammast i Sverige - Jag har letat som besatt efter känslor som är försvunna
747 - Du är värd att dö för
Hur Jag Fick Dig Att Älska Mig - Jag som tvekat, jag som aldrig vågat tro att jag har nånting så obegripligt stort att du vill vara min

Marcus är hemma nu, och han tog med sig Mojje, Elias och Henning. De blev glatt överraskade när de fann Ellen Kaiser i mörkret.
Nu skall jag dricka ännu mer vin. Jag hoppas jag somnar sen.