Ludvika + Västerås

Godmorgon nötter.
Jag hade tänkt att skriva något mysigt inlägg med att jag vaknade i mörkret, tittade ut och såg att det hade snöat hela natten, och att det hade bildats ett tvålskumsliknande snötäcke. Hade tänkt att tillägga att det är lite trist att åka ifrån min snöbelagda tomt genom att åka till landet idag (och därefter Västerås förstås), att jag hoppas det är snö på landstället (belagt i södra Dalarna) och att jag har en fin överraskning när jag kommer hem inatt - i form av mer snö i mitt hood.

Nu känner jag inte för att göra det här längre. Anledningen är självklar: Pappa förstörde mitt morgonhumör. Att jag aldrig kan lära mig att hålla mig borta från konversationer på morgonen med honom.

Han klagar på att jag låter mina digitala ljud låta många gånger, att han väcks av dem. "Imorrn vill jag INTE bli väckt av dem" säger han med sin dryga attityd. Han säger att det är så här varje helg. Jag som tycker HAN går upp tidigt på helgerna. Det känns som att han tvingar mig att sova bort mina helger för att HAN inte skall vakna. När jag replikerar säger han saker för att provocera mig, något i stil med att jag måste artikulera eftersom det bara låter - och nu immiterar han mitt mumlande på ett överdrivet sätt för att få mig att fatta att jag är en nolla när jag snackar - jomenvisst din jävel. Upp med det också på bordet. Det är ju inte så att jag blir påmind om andra saker, så varför inte hela den här historien om hur jag började mumla på hemmaplan när jag var deprimerad och tappade talförmågan och vilka konsekvenser det gav mig. Fuckhead.

Det är ju det jag säger, i tidigare inlägg. Allt dåligt bara spals upp igen. Får jag uppleva bra saker igen då? Främst syftat på högstadieminnen? Ehh nej, jag tror inte det. Även om jag skulle ge så mycket för en dag till med samtliga därifrån. Återuppleva Laser Doom, Hard Rock Café, Cybertown. Hassan t.o.m. kanske. Minns iofs inte så många bra saker, hur mycket jag än anstränger mig för att komma på. När jag tänker på klassen får jag direkt upp lektionssalar. Allt hade räckt med en musik-, bild- eller idrottslektion. B-klassen made it happen, livat i luckan hela tiden.
Skitsamma. Har ju ändå inte tid att umgås med dem en och en heller nuförtiden.

Förresten började jag hälla curry i min gröt istället för kanel. Det känns inte så mycket så jag hade tur där. Måhända att curry är något fantastiskt, men i gröt.. 8-)

Bummer på det faktum att vi är tre barn i bilen som alla vill oliak grejer. Hur många bärbara har vi med oss? Två. Så Viola skall såklart få som hon vill, för hon är ju pappas gulleplutt. Hon skall få se hur mycket Simpsonsavsnitt hon vill på hans dator. Den andra datorn är ju Julias, och hon skall titta på O.C. Själv hade jag ställt in mig på att se The Kingdom och Forbidden Kingdom. Pappade hade ju t.o.m. BETT mig om att säga vilka filmer han skulle lägga ned på USB:et. men nej nej nej. Klart jag inte får som jag vill. Jag frågade om jag kunde tänka mig att få låna datorn till ett arbete på vägen hem. "Det är möjligt" är alltid vad han svarar. "ja det är klart det är möjligt så till vida att datorn inte är sönder, men varför skall du göra arbete? Varför skall DU få nåt? Du kan ju ligga och sova eller nåt".
Så där står det mellan raderna när han snackar.

Ajuste, han klagade ju på att jag stöter i saker på morgonen. Men hallå, kan han vänta sig annat när det är mörkt i rummet? Ajo.

Apropå Västerås bjuder jag här på första versen i en låt:

Väntan, alltid denna väntan
Från vitt till grått till svart
Detta år var svart
Och liljorna faller från ett fönster i Västerås i natt
Jag hör ditt skratt