December 24

Några dagar innan julafton bestämde jag och My att jag skulle gå hem till henne på julaftons tidiga morgon och baka pepparkakor, iklädda mössor och förkläder som hon skulle ha specialsytt till oss.

Jag försover mig till elva och mår dåligt när jag vaknar. En huvudvärk som dunkar starkare för varje andetag. Jag minns hur det har varit varenda julafton sedan jag var 14 år: Någon form av illamående har vilat över mig. De flesta gånger har det varit feber, och det var på god väg till feber även denna gång. Tanken på att vi skulle åka till mamma om ungefär en timme fick mig tillslut upp ur sängen, och då hoppades jag också på att denna värk skulle gå över.

Örtte bryggs, huvudvärkstablett tas fram, och jag häller upp puffat ris och hallonsylt och fil. Ingenting smakar bra, men å andra sidan har mat slutat göra det mer eller mindre... nån sån där aptitgrej som går över vilken månad som helst får man hoppas. Jag går sakta upp till rummet igen, sätter mig på knä framför sängen och sträcker ut mina armar över madrassen. Mina händer kniper tag om något mjukt medan jag förvrider hela mitt ansikte. Så här ont gör det. Det här förvånade mig inte, just med tanke på att det illamåendet just denna dag inte är något nytt, men det enda jag kunde tänka på var att jag ville till mamma. Det skulle ju bli så grymt fantastiskt kul, jag skulle ha en anledning att klä mig propert och jag skulle få ta julstämningsfotografier i nya perspektiv.

Jag tar och dricker lite vatten, ur Violas vinteraktiga tekopp (en lite större med en glas snögubbe på). Gabriel tassar fram till sin storasyster som han vet hur det ligger till med, och frågar försiktigt om han kan låna min iPod-laddare. Eftersom jag har gjort om i rummet så behövde jag säga mer än att bara gestikulera med ansikte och händer att han kunde hämta den där den brukar ligga. När jag öppnar munnen kände jag att det var dags. Jag hinner reagera så mycket på det och hålla tillbaka det som var på väg upp att jag faktiskt hann gå långsamt till toaletten intill tamburen. Gabriel hade åtminstone uppfattat mitt mumlande med halvöppen mun om var han kunde finna den, och hade nu gått upp. Själv satt jag nu på knä framför min toalett och kräktes ovanligt mycket. Gårdagens mat antar jag, idag hade jag ju inte ätit någon märkvärdig mängd. Eftersom pappa också vet hurdant jag mår dröjer det inte länge tills han lungt kommer in med papper för munnen, ett glas vatten att sköjla rent med och en snodd till att sätta upp håret. Han säger inte mycket. Håller han sig lugn blir jag lugn, så är det ju garanterat.

Julia får nys om vad jag gör därinne och hon springer fram till pappa, som nu är någonannanstans i huset, och säger med sin gulliga bestämda attityd: "Ellen MÅSTE ju få följa med. Det går ju inte ANNARS!" "Jo men det är klart hon ska med" replikeras, och jag lättades över det. Jag ville inte stanna hemma och inse att jag mår så pass bra en och en halv timme senare så att jag åker kommunalt dit men att den skakiga vägen gör att jag mår ännu sämre så att jag måste spy på bussen en gång till.

Förvånansvärt nog hade jag kraft att ta på mig skjorta och jeans, och nöduppsätta håret (då det ser så otroligt stylat ut när man egentligen bara sprayat på morgonfrillan och satt dit en klämma). Dessutom är örhängen kronan på verket. Nuff said.

Men nej. Inte mår jag bättre under vägen inte. Jag nyttjar två spypåsar (inte en alltså) och denna gång är det den där underbara magsyran. Nu skall jag berätta något dumt och äckligt. Iofs är det typ det enda jag som kommer från mig enligt många. Aja, det där sista var en parantes. Nåväl, några dagar innan förra julen då jag var ute med Snygga Kläder Efter Jobbet väldigt mycket och när det någon dag slutade med att han hade blodig skalle och jag var förlamad från bröstkorgen och nedåt, då hade jag med det innersta av mina armars styrka lyckats häva mig upp till diskhon i hans exs lägenhet, och där (och några andra ställen i huset) spytt SVART. Svart jävla gegga. Då kunde jag inte tänka så jävla mycket utan nöjde mig med att det där var magsyra. Klart att syra skulle ha en spännande färg, antog jag när jag tänkte tillbaka på mina kemilektioner.

Idag fick jag uppgift om att magsyran skulle ha en mörk gul eller en stark beige färg och ha samma konsistens som mjölk, lite tjockare än vatten så att säga. Jag frågade min all-vetande moder i slutet av dagen hur det ligger till när det är svart, och fick till svar att man då var oerhört sjuk. Hehe. Men det var en spännande/innehållsrik/men dock ej särskilt annorlunda vinter förra året. Det som äcklar mig mest nu egentligen var att den första magsyran jag kräktes upp när jag satt i bilen var grön. Nästan lite absinthig så där. Det är ju typ ännu vidrigare. Nåja. Jag har skitit gult bajs och kräkts lila också, så jag tog det kallt.

De började äta med en gång, och jag lade mig i soffan. Där kallsvettades jag, spydde ännu mer. det var en skön soffa i varje fall. Visste inte om jag kunde kura ihop med för kylan eller om jag skulle låta magen vara avslappnad. Jag visste inte om jag skulle ha ögonen öppna för att kanske bli piggare av den ljusa himlen jag kunde titta upp mot, eller om jag skulle sluta ögonen för att få hela min kropp avslappnad å det innersta. Soffan var blöt under där jag låg, och jag kände bara smaken av spya. För en stund kände jag mig ensam och ville gärna ha någon vän där, en vän som sett mig kräkas tidigare (man är i sin äckligaste form, så man får en viss relation till dessa), men att jag fortfarande kunde höra min familj i rummet intill gjorde att det gick över.

Jag halvsov nästa gång jag hörde något. "Det här tycker jag du skall se, Ellen!" sade en del, och detta gjorde att jag öppnade ögonen. Jag uppmärksammade mig själv om att jag hade en handduk dragen över mig enda upp till under ögonen, att Gabriel satt i andra änden av soffan och att det nu på andra sidan det svarta soffbordet satt några familjemedlemmar och såg på Kalle Anka. Det var just på "Kalle Ankas fotografiska expedition" som de väckte mig, då de vet att jag diggar det starkt. Tack. I och med det höll jag mig vaken för resten av dagen.

När programmet var slut öppnades det julklappar, men än låg jag ned. Jag var inte kapabel till att resa mig upp än. Jag tvingade mig dock till det när det var dags för min och Violas julklapp. När det var till oss båda fick jag ett nys om vad det var. Mamma hade gjort höjdarrimmet. Vi fick först en lapp, som ledde till en annan i en annan del av våningen, och så fortsatte det tills vi hade varit i varenda rum. Det tog tid, speciellt med tanke på att vi skulle hämta varannan lapp, och jag inte kunde gå riktigt ordentligt.

Efter en lång stund blev vi klara. Tavlan vi alla gav till mamma gjorde henne så glad att hon skrattade. Vi skall hänga upp den ovanför hennes TV, hoppas vi gör det snart. Det hade mörknat rejält när vi satt och läste alla julkort som vi fått. Förstås fick ju jag och Viola GH World Tour, så vi drog igång direkt med att spela det. Hehe, efter en timmes förberedande. Det blev jätteknäppt, men nu fungerar allt som det skall, och jag kunde spela Hard på trummorna direkt. jag var nöjd. Vi drog igång med lite klassiska låtar också, samma spel, really cool. När Julia hade tröttnat gick vi in till köket, satte oss vid långbordet för att äta tårta och spela TP Populärkultur. Jag vann, det var inte någon match för mig. När klockan började bli tolv tyckte pappa att det var för sent (lustigt nog är det alltid den som kommer sist in i spelet och ligger sist den som tycker att det är dags att packa ihop). Jag vann med tre tårtbitar, kirrade i kategorierna Sport, Musik och Film. No shit. :)

Jag fick inte krama hejdå, inte ens krama tack för julklappen, men låt gå, det blir ju tid för det någon annan dag. Pappa sade ett par gånger att han gladdes åt att jag mådde bättre på slutändan. Man skall inte vara feg för att säga sådant till den som mått dåligt på något sätt. Den drabbade känner starkt att den har blivit sedd när den har behövt, men kanske inte medvetet tänkt att den velat.

Innan läggdags spelade jag och Viola WT i en timme. Jag smsade lite med några innan jag somnade, nesjunken och utmattad i min och bara min säng. Jag tycker så mycket om att höra godnatt från jättemånga i huset och att det sedan tilläggs "Tack för idag".

Tack för att du läste.