måndag, december 08, 2008

ELF

Dagens skollunch var inget att fira. Frukosten blev inte den jag hade räknat med, så jag drog en Mitra och var mer eller mindre ständigt hungrig under dagenm trots att jag hade med mig mackiz.

Veckans tidningsuppgift: Julvörtstest - tack för att jag fick ta över efter dig Åsish, samt en lågstadieklass utställning om stenåldern. Länge leve kultursidorna alltså. Jag har alltså sysselsättning på tisdag- och onsdagseftermiddagen. PLUS att skriva ett synposis för ett resereportage tills på onsdag/torsdag.

Hallelujah, praise the Lord. Verkligen. Eller hjälp mig, barmhärtige Fader.

Åker till CENTRUM med M. Letar efter julklapp till Viola. Det dumma var att jag nu sitter och trycker på många alternativ när jag trodde att det skulle bli feting svårt att hitta något i stil med vad jag var på jakt efter. Men det kommer gå fint.

Funderar på att ringa Thönt och Tönth för att höra om de skulle med 1538-bussen, men jag hoppade över det. Var ändå rätt så säker på att finna dem. Mycket riktigt. Hittar F inomhus intill utgången och L ute på bussbänken. Först står vi och är lite finlourliga mot henne/stirrar på henne och låter henne märka oss. Förstås. .) Bussen vill f.ö. inte komma, så vi sitter ute i snöregn och väntar 20-25 minuter på nästa. Vi hade ju åtminstone varandra. Freex även hål i byxorna, Leex en mobil och Eeex hade... torra kläder, och hunger.
Föreställ er hur mycket folk det var på bussen sen, när först och främst är en buss på två omgångars människor, och dessutom i åka-hem-från-skolan-tid. Hurraaa.

Fan, ett mellanmål senare är jag fortfarande hungrig. Vad är det som händer egentligen? Kanske kan gå och knapra nötter, har för mig att det mättar. Å andra sidan är det väl dags för en omgång middag snart.

Ny dammsugare. Tjing-pax för att vara först med den. Väntar på den riktiga papa bara. Bäst han öppnar.

Hej hej hej hej hej jag har en skjorta som sitter oförskämt snyggt på mig.

1 kommentar:

Anonym sa...

Skjortan satt ju som en smäck på dig, nice nice! ^^ Bara så du vet så tycker jag fortfarande att de där örhängena från Ur&Penn var fina till Viola. Svaret på varför du ständigt är hundrig nu är: MAN BLIR SOM MAN UMGÅS! Hoho.