That's what SHE said!

Jag gör ett inlägg i dokumentären om veckan.

På onsdagen följde Lee med mig och den riktiga Papa til Hagby. Vi var de allra sista därinne, det var en obeskrivlig känsla (som ingen behöver förstå, för det är inte många som har tränat judo med mig). Efteråt åkte vi hem till mä för att spela in ännu en Kent-låt, dena gång blev det Blåjeans från albumet Kent (med Kent, heh 8-P...). Det kanske jag inte sagt, men Lee är lite av en skivproducent åt mig just nu, med start i november. Jag sjöng ju in en Kent-låt - Socker från Vapen & Ammunition - och efter som alla älskade det (det har Lee sagt, det är inte jag som är självgod) skall jag ge ut en skiva: Ellen Kaiser tolkar Kent EP, som enligt Lisa Tobiasson blir årets julklapp. Vilka framtidsutsikter.
Socker blev bättre än Blåjeans, jag var ju inne i stämning och hade kräkts precis innan och så.

I tisdags träffade jag GRABBARNA! Obalans hade spelning, och kompisgänget hade samlats. De bestod den här kvällen av Haddde, KTH-mannen, Peckis, Sonny, Johan, Henning, Duschen, Rydmark. Tillägget var Jackie, Törnros och Johannes. Senast jag hängde med dem var i somras. Sista sommardagen, dessutom.
Varför var detta en underbar stund mer än annars? Jag kan relatera det jag och Marcus ibland pratar om: Riktiga vänner är de man inte behöver känna nåt ansvar för. Inget ansvar för att ses regelbundet, man skall efter åtta månaders uppehåll kunna ses och återgå i det som var precis innan. Detta kunde märkas i uttrycket och handrörelserna i "That's what She said!" - som drog igång på mitt 19-årskaronka. Vi höll på så till alltsom hände på tisdagskvällen i veckan. Drog även igång med NJAASÅ - från Hultsfred'07, tack till 100 höjdare.
Att Peckis dök upp var en glad överraskning, visste inte att han hade permis. Men som i alla dessa år jag känt honom har han alltid hälsat genom att börja med att gömma sig, precis som den här gången. vad beträffar Henning kastade jag mig på honom så fort jag hade kommit in, och där befann jag mig, älskade stämningen och kände mig som

"Haiser ha höpa höja!"