04:etwas

Senast halv fem (för dryga timmen sedan alltså) vaknade jag av mina hostningar som gjorde så ont att det stack till i hjärtat. Fick inte pli på det förrän efter minst fem minuter. Jag vilade och andades lungt efter det, drack vatten. Däremot var jag stunden därpå klarvaken. Jag trodde jag kunde somna om, men när klockan hade slagit fem (det var först då jag klev upp ur sängen och kollade på den bärbara telefonens klocka) hade jag insett att jag var vrålpigg och att det inte skulle löna sig att bara ligga här och tänka. Det hade jag inte lust med heller, det gjorde jag så mycket innan jag somnade (betyder definitivt att jag är på bättringsvägen då jag tänker egna tankar så intensivt som jag gjorde, istället för att inte kunna fokusera på annat än eventuellt symptom till min sjukdom).

Att täcket så gott som var ute ur påslakanet (jag sover vilt på många sätt) noterade jag, samtidigt som jag funderade på vad jag skulle göra denna morgon, den tid på dygnet jag gillar bäst. Spela på Harri Menthos kan jag inte göra. Alla på det här våningsplanet har inte vaknat än. Fortsätta läsa? Det tror jag inte. Göra lite bildis tänker jag ägna flertlaet timmar åt senare. Se på en film kanske? Det kan jag göra. Gabriel har stigit upp, kan jag höra (för ja, jag hade tänkt att se på filmen ifrån min säng och inte två trappor ned i TV-rummet).

Först skall jag koka en skvätt välling, det har jag längtat efter. Den här dagens föda har jag planerat att bestå av välling och apelsiner. Jag saknar något så oerhört att laga mat. Så många idéer som jag har fått under veckan kan få mig att spricka. Dags att ta till hårdhandskarna och använda mitt 5-pack post-it från Ullared. Fyra olika färger, två gula, unt goes yeah.