Duger i krig

Efter måndagar blir det ju alltid fika. Efter detta tar de fyra Käse en fika delux. Det dumma är att vi sitter och mår illa över morotsbakelsen vi köpte. Eller:
Frössman varnade för att man blev stenmätt och spyfärdig av bakelsen. Hon är dock inte feg, vilket jag och Kentiz inte heller är. Mitra köper dock välrdens fetaste chokladbakelse. Hon börjar må illa direkt. Kentiz ger upp rätt så snart han med. Frössman och jag visste att vi skulle vinna. Fram emot de sista tuggorna tog det givetvis emot.

"Du tävlar med dig själv va´?"
frågar Mitra. Ohja, hon har lärt känna mig på riktigt, det där avgjorde liksom saken. Jag ville inte ha biten, ty jag lider lite av bullimi. Jag drömmer om att kräkas när jag ätit för mycket (speciellt onyttigheter), och jag vet att jag mår som en ängel när jag lagt en pizza (undantagsvis de flesta fall med alkohol).
Min kropp sade nej flera gånger om, men vafan, jag tycker inte om att lämna ätbarheter på tallriken. Kunde behöva den där dessutom, som ett substitut för hur mycket jag kommer missa i matväg i skolan under veckan. Äter nada. Några salladsblad. Jag kan inte f i mig mer, och maten äcklar mig liksom. Frusen köttfärssås, sten i fisken och benbitar i ris- och kycklinggrytan äcklar nog även judarna. Duger i krig? Måhända.

Efter fikiz drar vi till HM och föreställer varandra i olika outfits. Vi skulle se hur löjliga ut som helst. Jag fick för mig att Kentiz skulle se fetkaxig ut i baggyjeans, och Mitra skulle gråta av sorg om hon fick se mig i kort kjol. Frössman köpte en hatt. Kentiz borde verkligen köpa Håkan-kepsbaskern för 30 spänn. Då kan vi vara kompisar i våra sådana. Bara det att jag köpte min för tio i en så förnäm affär osm Dollarstore. :):):)