Ett bra resonemang

Den där duschen i fredags efter skolan blev också lite av ett avgörande att jag var frisk. Jag duschar inte när jag är sjuk direkt.

Kvart i åtta-bussen satt jag och Jackie på, mot tubben in till stan. Klev in på Sergel-biografen och dividerade om filmer. Ingen av oss tordde att det skulle bli svårt att komma fram till ett beslut om vad vi skulle se. Vi sollade bort majoriteten med en gång. Kvar stod Australia, Twilight och Yes Man. Jackie var på ballt humör, så då åkte den sistnämnda bort. Jag vill inte se filmer som alla andra går och ser, så adjöss till Twilight. Vi resonerar så jävla gött. Ingen tvekar till vad den andre säger. Det kan inte gå Dåligt liksom.

Australia it was. Grabben i kassan föreslog två vip-platser i mitten - platser med väldigt mycket benutrymme och bakåtlutad rygg. Dessutom i mitten, inte fel. Svar på om det kostade extra: Nej. Det bästa var att grabben snackade i termer, så det var bara jag som förstod, inte Jackie. Jackie tittade på mig frågande med visdomen om att jag grejjar fram det bästa. När jag sen förklarade vad för platser vi skulle få brast hon flera gånger ut att hon inte var feg, på väg upp för trappan till Salong 1.

Filmen var välgjord och långvarig. Istället för att alla filmens problem skulle ske samtidigt skedde allt ett i sänder. Ett flertal gånger satt jag och trodde filmen var slut, men så hände något nytt. Med det inte sagt att den var dålig. Det var fantastiskt att följa några som är med om så mycket tillsammans.

Ja, just det.. Skulle ju lägga in här på Jackies begäran att vi lyckades hitta Ekologiska nachos med paprikasmak, och det tillsammans med godis och varsin dricka (hon hade citron-ramlösa och jag hade rysk scweppes) åt vi under föreställningen/filmen.

I väntan på nattbussen tog vi en tunnelbana mot Liljeholmen/min favorit-tunnelbanestation på stämning. Efter att ha varit där och jag pekat på vackra och stämningsfulla prylar åkte vi till Gamla Stan. Där stod jag och dansade till The Killers, och Jackie noterade att alla kollade. Jag varupptagen med att röra på benen i vacker rytm. Snyggt. John som ringde trodde jag var aspackad, men nej.

När vi satt oss på nattbussen kliver även födelsedagsbarnet Eric Monroy med sällskap på. Sällskapet består av Johannes, Markus, Elise och en glasögonprydd grabb med sträv kavaj. Vi sjöng för Eric, han sade att han sade saknat mig, men inte Jackie. Han glömde sin mössa på bussen, så jag har hand om den nu.

Jag har hand om väldigt många av folks prylar. Två huvudbonader, två tröjor, ett gäng skolkataloger... Eller vänta, det är nog ytterligare en huvudbonad och en tröja. Nåväl. Kanske man skall ta sig en dag och bara åka runt till folk. Fast nej.