Fasen vad mäktigt att få öppna Grammisgalan på det där sättet som Robert Pettersson gjorde.
Givet att Håkan Hellström skulle ta hem grammisen för Årets Manlige Artist.
Man har längtat efter hans ärliga texter, och hurdant bandet än kompar hans ord så älskar fansen det, man klarar inte av att släppa sitt tag om Hockis.
Mycket mycket tjusigt med den röda gitarren i Timos famn när Timo Racis själv är vitklädd tillsammans med In Flames och de tillhörande vita trummorna som back-up.
Kanske är jag partisk nu när jag verkligen gillar Timo Räisänen och bär runt på In Flames runt halsen varje minut i timmen, men jag tycker det är trevligt att höra Timo sjunga Anders hårdrocksvisor. Tänk Hellsongs liksom, samma grej.
Yippie-ki-yay till att InF tog hem priset för Bästa Hårdrocksgrupp. Vet inte om jag hade hållt med med tanke på de andra som var nominerade i kategorin, men jag blev nostalgisk när jag tänkte tillbaka hur runda om fötterna de var förra gången de stapplade upp på scen och skulle ta emot priset. Det gick bättre att hålla tal den här gången, bra jobbat, "graabz".
Tack till att Amanda Jensen inte tog hem pris för Årets Nykomling. Hon liksom Lykke Li och Herr Krunegård har fått skjuts på vägen (Amanda Idol, Lykke turnerade med Winnerbäckson, Krunegård - glöm inte bort Laakso).
Mysigt att se Plura Jonsson på scen.
Bra att Kent inte blev Årets Grupp. De gjorde inget 2008 liksom, så det vore ju orimligt att de skulle kamma hem nåt pris då.
Robyn vinner just nu Bästa Liveakt. På håret - JAG MENAR VERKLIGEN PÅ HÅRET - vann hon över Håkan Hellström. Hon har fattat det själv: "Det här är Madonnas förtjänst". Jag glömmer nog inte Håkans reaktion där. Samtidigt måste jag säga (som är påläst gällande Hellströms uppträdanden) har inte samma energi som han hade för nio år sedan, då han dansade och hoppade runt. Håkan har säkert ännu roligare då han har bästa uppsikten över publiken - för det är Håkans publik som gör konserterna. Med detta menar jag dock inte att han har förlorat allt. Han har annat än musiken att stå i just nu bara, men blir lätt så med två småsöner.
(Är medveten om att jag tar Håkans parti, men skojar du eller, jag är ju jag så det är ju givet :P)
Håkan förlorar på håret mot Kleerup och Anna Ternheim i kategorin Årets Album. Juryn röstade honom som lägst, men man märker ju vem som är Håkan med hela svenska folket, and enough said by that.
Nu satt jag och väntade ett tag på att kunna rapportera Årets Låt. Undra om jag faktiskt hade någon aning. Fast grabbarna själva (i E.M.D) var nog de som tyckte det var allra mest otippat.
Jag diggar galan och är glad att jag såg på den. Innan jag somnar skall jag högt ut i rummet säga "Jag älskar dig".
Till min kompis Håkan Hellström.
onsdag, januari 07, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
jag älskade inledningen :D (min syster å andra sidan var djupt besviken på att han sjöng "falskt"...).
Solklart att Håkan skulle få det priset. Tycker jag iaf ^^
Timo/InFlames var en av höjdpunkterna på galan i mitt tycke (en av de andra var när Håkan, en aning rund om fötterna å mkt glad skulle besvara massa frågor från Gry. Han e ju så söt):)
Alla hurrade hemma i min soffa när Amanda Jensen inte fick ngt pris.
Jag håller med dig angående Robin.
Är dock ganska chockad över att EMD fick pris för "Årets låt". Dock kan jag samtidigt förstå det lite, då den har satt sig på allas huvuden...lite av en sommarplåga så att säga.
Allt som allt, en mycket bra gala :D
(Mammas kommentar när InFlames skulle gå upp å ta emot pris, å jag påminnde henne om sist; "Det är lite tråkigt att det ska vara så mycket drickande där" (lr ngt i den stilen...jag förklarade min synvinkel på det hela, dvs. att jag tycker det är förståigt då dem sitter där typ hela dan, samt att det är gratis sprit....nåja)
kram på dig!
Skicka en kommentar