Våga fråga

Tågen i Visinge kan vara lite luoriga. Ivland avgår de från spår 1 och ibland från spår 2. På lördagar kan man dock vara säker på att det endast är på 1 (ehm.. är det det som vätter mot husen och inte skogen? 8-))

Jag gick längs hela perrongen för att dubbelchecka på tavlan. Där står två tjejer i kanske 12-årsåldern, och jag hör hur de dividerar och är osäker på från vilket spår tåget mot Stockholm Östra kommer gå. De diskuterade även en liten stund åt vilket håll Stockholm var och åt vilket håll Kårsta låg.

"Fråga... men fråga då." - VISKAS av de små töserna. Vem? Mig såklart, som stod alldeles precis bredvid. om det skulel vara som det brukar vara så skulle jag hjälpt dem direkt utan att de hade behövt ta od till sig att fråga.

Ser jag läskig ut? Ingen aning.

Nu ville jag dock inte erbjuda hjälp frivilligt. 12 år för fan, de måste lära sig att våga fråga. De komerm inte komma någon vart annars, det är ju bara att haja.
Jag gick och satte mig på bänken i kuren för att läsa gårdagens Metro. Ännu kan jag höra dem prata om vem som skall gå bort till mig och fråga.

Det är inte länge jag hinner sitta där innan tåget rullar in på perrong - rätt perrong.
Tjejerna kliver inte på, trots att de skall in till stan. De diskuterar fortfarande, men gestikulerar snabbare - de måste bestämma sig snabbt. När de tillslut trycker på öppna-dörren-knappen är det försent, och de för båda sina handflator mot kinderna och ser uppgivna ut.

Det var ju synd.