Välsignelse, avslappning, smärtlindring

Det enda vettiga som skedde under torsdagen var att jag fick in min ledaransökan. I tid detta år, jippi och hurra för mig. Om du vet vad jag snackar om och därmed har intresse för att veta om vi kanske hamnar på samma läger, här är en lista:

1. Idre
2. Husarö
3. P4
4. P1

Egentligen vill jag inte till Karlberg, så jag hoppas likförbannat att jag blir antagen på någon av de första två. Må Gud vara med mig (hehehehehe jag fick fan till det på riktigt nu.)

Annars då? Jo, torsdagen. Som bekant var min kropp lite svag på förmiddagen, och värre blev det medan timmarna gick. Först drabbades jag av en smärtsam hosta som fick mig att hoppas att jag inte skulle kollapsa på vägen hem. Varje gång jag hostade kändes det som att jag blev slagen i bröstet. Hårt. Jag kved och grimaserade. Spottade ur mat ofrivilligt. Mer om maten i sista stycket förresten. Precis innan jag åkte hem fick jag en karta hosttabletter av Frözz. En tre stycken om dagen-historia, jag tackar innerligt. Perfekt för helgen. Jag beger mig mot Täby. Först via kyrkan, gör mitt ärende där, sedan hem. Bussen är fem minuter försenad, och det var långa minuter i mitt tillstånd som nu bestod av tung huvudvärk, feber, hosta och förkylning. Bussen var fullsatt, men lyckades roffa åt mig det främsta sätet. Säkerligen var det någon som flyttade på sig precis när jag klev på då de såg hur arm jag var.

När det gäller mig vet jag aldrig om jag närsomhelst kan få för mig att spy. Det är så komiskt, för mellan åldern 8-16 spydde jag inte en enda gång. Nu kan jag spyr jag till höger och vänster, och många gånger har inte något som tar skada på kroppen medverkat. Bara så där liksom.

Hursomhelst, Viola som var hemma och gjorde nudlar i köket gick upp med en spybunke av stål och ställde bredvid min säng. Jag hävde i mig någon värknedsättande tablett och kylde ned en liten handduk rejält och lade mig i sängen. Huvudvärkens medförande smärta försvann snabbt tyckte jag känna, men berodde troligen på att febern höjdes fruktansvärt. Sängen blev rysligt varm, och varje gång jag rörde mig var jag så frusen att jag inte kunde känna att jag tog mig ajälv på benen. Tillståndet var hemskt.

Jag hade slumrat till i mindre än en timme och vaknade av ljudet av min familj som hade kommit hem och nu skulle åka och handla. Jag ville somna om, men den smärta och värme jag bar på gav inte med sig någon som helst avslappning. Sängen var dum då båda madrasserna låg huller om buller, så jag unnades inte ens att ligga bekvämt.

Någon gång under kvällen ringde Johan och Jackie. Johan och jag tyckte synd om varandra då vi båda var sjuka, och Jackie hade roliga saker att berätta, och därför säger jag sällan nej till hennes samtal, oavsett hur jag mår. Jackie uppmuntrade mig till att ta ett väldigt varmt fotbad - för att få bort huvudvärken. Jag var verkligen oerhört på väg att gå upp och göra detta vid niotiden på kvällen, men jag hade ingen kraft, och rätt som det var somnade jag in. Min sömn kändes som en halctimme som mest, men när jag tog en titt på klockan var den 23:23. Jag fick putta mig själv ur sängen för att göra min tvättlapp/handduk kall igen. Huvudvärken och febern hade inte gått över än, och jag hade snart haft den i tolv timmar.

Medan jag låg och led i min säng och inte hade kraft att kliva upp ur sängen för att dricka (behövdes garanterat då jag var snustorr), blöta handduken åter eller gå på toa hade jag inte någon aning om vad klockan var. Jag fick dock reda på det när jag hörde den bärbara telefonen i mitt rum ringa. Det alarmet hade jag förstås inte haft någon tanke på att stänga av, alltså yppmärksammades jag nu att klockan var 05:37. Jag stängde av alarmet och insåg att jag inte sovit mellan 23:23 och 05:37. Förargerligt. Det sista jag mindes var att jag hörde pappa prata utanför dörren, alltså var det ett klockslag mellan, säg sex och sju, som jag fick välsignelsen, avslappningen och smärtlindringen (=sömn).

10:07 är nästa tillfälle då jag kollar på klockan. Febern är väck, men huvudvärken ligger kvar än.
40 minuter senare ringer Johan och med honom pratar jag styckartat i fyra timmar.
Tre timmar från det att jag vaknade försökte jag få i mig något ätbart. Jag fann en (1) potatis, en matsked ansjovis och tre stycken minimajs i kylen. Gav mig på att koka ett ägg och värma en halv tomat med kryddor. "Lite av allt" tänkte jag, men när jag såg att maten täckte hela tallriken gav jag upp. Jag kunde inte få i mig allt det där även om det var Guds vilja, och inte gick det heller. Dessutom smakade det inte bra. Jag är inte gjord för att äta just nu, accepterade jag. Gladdes åt den lilla lussebulle jag någon gång gick ned och åt någon gång under kalla natten.

Ett tag senare hällde jag lite förkylningshämmande drycker i min hals samt svalde och tuggade fem olika tabletter. Låg i sängen hela tiden. Under täcket. Kände mig ful, och jag tyckte om det. När man är sjuk skall man fan kämpa för att vara ful. Jag läste 40-50 tråkiga sidor i Lasermannen.

Något jag vill uppmärksamma är min kärlek till syskon som känner till att man ligger och är väldigt sjuk, och det första de gör när de kommer hem är att gå upp till ens rum och höra hur jag mår, om jag blivit friskare. Gabriel gjorde det först lite halvcharmigt så där. Därefter Viola. Jag hör henne säga "Ellen....?" väldigt väldigt försiktigt (toppar nog alla där faktiskt). Så tyst och jag-vill-inte-störa-dig-för-jag-vet-inte-om-du-är-vaken-aktigt sade hon mitt namn tre gånger utanför dörren att jag först tror att jag inbillar mig, hör det jag vill höra. Men det är hon, och hon sprudlar av skolavslutningslycka när hon får bekräftelsen av att jag är vaken. Hon säger att hon strax kommer tillbaka. När hon återigen står i mitt rum har hon gjort en negergubbe till mig för att muntra upp mig. Hon använde sig av en och en tredjedels chokladfinger, en ischoklad och lite aluminium, samt en bit av en pepparkaka. Jag fotograferade den, så en bild på den kan dyka upp efter helgen tidigast. Klockan åtta såg jag och Viola på Let's Dance. Lasse och Morgan-Morgan trollband mig.

...

Liggerliggerliggerliggerligger, låglåglåglåglåglåglåg.
När jag nu går och lägger kommer jag tänka: "Vad_har_jag_gjort_idag?"