747-moment

Så klart kroppen är så svag att jag inte klarar av att resa mig ur sängen.
Fem minuter innan det är dags att gå till bussis - sju tusan vad snabb jag är; kläderna satt på max två minuter senare. Coolish.
Julia knackar på dörren och ba: Skarume eller?
Jag ba: Varför knackade du inte på tidigare?
- För att rummet var tänt och då trodde hon jag var rörlig.
Det är ok, vi hann ju med bussen och dagens 7:47 blev "Mipp vipp jag är kvick".
Allt behöver inte vara så Kent-djupt hela tiden.