För en klasskompis

[2009-02-03]

Jag vaknade och trodde allt låg rätt till i tid. Kvart över åtta ringer en åsäker Kent och frågar om tiderna idag på förmiddagen. Jag säger att han inte behöver stressa, att jag och Mitra inte är på väg till skolan förrän om en timme.

Senare ringer Mitra när min mobil ligger i handfatet och då får jag höra att hon är knäpp i huvvet enligt henne. Hon skulle ju ha åkt med 7:43-bussen, inte 8:44-bussen, som hon nu stod och väntade på. EEEHEHEHEH. Hej Mitra, jag skall med 9:13-bussen, och jag har väglett Kent att komma omkring då.

SHIIIIIIIIIT.

Vad är det som händer? Vi skulle ha samlats sjugo i nio för att fixa allt planerat inför Frössmans födelsedag. Det som sker nu är att Mitra är där kvart över nio, fixar det hon kan med tårtan (vilket inte var mycket eftersom jag hade de flesta grejerna med mig). Kent kommer dit ~20 min senare, och de ställer sig och gör mackor till fikat (det skulle egentligen jag och han gjort, så tack för att du var stand-in). En kvart senare kommer jag, häller grädde på tårtan, strössel, ljus i bokstäverna S-O-F-I-A, slå in presenterna i en kartong (alla presenter var för sig lyckades jag slå in på bussen, fett nice). Det var stressigt och vi var fint klädda.

Tio över tio gick vi ned med tårta, presenter och tre stycken utskrivna (på fin-fint blankt papper) bildkollage som Bengiz lät Mitra fixa i sista stund.

Sofia Frössman blev MEST rörd och satt bara och skrattade. Leendet försvann inte från hennes överraskade ansikte. Klasskompisarna omkring var glada för hennes skull. Här kan du se vad hon fick av sina Käse.
Vi åt tårtan på fösta lektionen. Bengiz och Torriez fick sin bit också.

Det jag åt den dagen:
1. Tårta
2. Fisk
3. Tårta
4. Fisk
5. Tårta

1. Käse-tårtan
2. Dagens lunch
3. Resterna av tårtan
4. Sushi med hennes familj
5. Morotstårta som hon hade hämtat på konditori

Sushin. Mitra, jag och Kent delade på 16-bitars. Vi fick smaka på läckra fiskar som inte är av den vanliga sorten. Jag åt massa wasabi.
Familjetårtan. Alltså. Väldigt mycket morotstårta. Den surfade vi på och bland stolar.
Vi var i Arken och åt detta, tillsammans med två sorters bullar. Vi fick smaka teet som vi hade hittat till Sofia på min salt-incidentdag, och det smakade som det luktade.

När familjen hennes hade gått hem (förresten, det var en ära att ha träffat din familj FRÖSS!) så körde vi ett tidsinställa-kameran-race till 1 får-2 får-3 får-CDn, dansade som fan uppe i internatrummet och älskade livet utan vinet.

fyfan. vilken dag. har man alltid roligare på andras födelsedagar?
Jag lärde mig en sak idag, om mig själv. Jag har inte gjort något likt detta för en klasskompis sedan jag var 13 år gammal. Kanske gjorde jag det i nian, så eventuellt 14. Men min poäng är att jag märkte att jag har haft så mycket att ge av mig själv til en klasskompis på dennes stora dag. För ja, det finns skillnader mellan klasskompis och kompis. Ja. Man delar så mycket där och då och just nu och precis angående allt, eftersom man träffar dem under dagarna, och kommer att längta efter dem på helgerna eftersom dagen inte innehåller det man är van vid.
....och det här har jag liksom inte känt på fem år. Det kändes härligt. Nästan så att jag fällde tårar, men bara nästan, så det fanns inget att se på.