Dröm

Den där intressanta drömmen jag drömde häromveckan, och som jag hade en klockren analys/tydning på kommer här.

Jag var utomhus, och för en gångs skull spelade det någon roll att pappa inte visste var jag befann mig. Ingen annan hemma gjorde det heller. Det var längre ned på vägen jag befann mig. Jag gick in och ut genom alla de villor som stod byggda längs den branta backen. Bett om lov att vistas inne i andras bonader hade jag inte bett om, och när de fick syn på mig gjorde de inte en höna av en fjäder. Jag kunde vara där, det var som om de visste att jag var den där personen som kom en gång om året bara för att gå igenom deras hus. Lite som tomten, kanske. Jag gav inget, bara gick igenom.

Det var viktigt för mig att inte gå ut genom samma dörr som jag kom.

Efter många timmar, uppskattningsvis sju-åtta-nio, kom jag tillbaka till mitt eget hus. Folksamlingen och tillhörande pressfotografer, ett tiotal bilar från den offentliga sektorn (ambulans-, brand-, polisbil) stod utanför, och de var i samma sakara som hade funnits utanför en brand på Sveavägen i stan. Den sträckte sig långt bort, och jag visste att de var där för mig. Nrä de fotograferade och skrek kände jag mig som rockstjärnan nummer, och jag tog ninjaskuttet upp på en lykstolpe, klamrade mig fast som en koalabjörn, sträckte ut mina ben och armar ibland för att tas plats och ge alla mina besökare bra bilder.

Jag klev ned efter en stund, och jag fick bekräftat att det här var pappas verk. Jag kunde inte tyda om det var för att han var orolig och engagerat sig för att hitta mig, eller om det var för att han skulle få mig att inse allvaret i att bara försvinna.

Tolkning: Jag vill ha min faders uppmärksamhet.