Höö-höö-hee

Att jag följde med Kent till Forum Nacka för att titta på kändisar och äta på Tasty Thai där servicen var bland det värsta vi varit med om var väldigt impulsivt, men tack för det.

Innan dess var jag Täby Centrum med mor min för att köpa jeans åt henne. En del av vistelsen där är en bekräftelse på att Håkan Hellström lockar fram glädjen som ligger och väntar på att synas. Det märktes i att jag var fett sned på personal som särbehandlar mig av någon anledning. De stirrar ut mig, pratar med mig på ett sätt som tyder påa tt de inte förstår vad jag kan göra i en affär som deras, och har ett kroppsspråk som säger att de dels är rädda för att jag skall göra dem illa och dels "tusan också.. varför skulle just jag få ta emot den här kunden.."

Knappt två minuter senare stannar jag utanför en butik som jag från långt håll hörde bekant musik strömma ut ifrån. Håkans Klubbland spelades, och jag kom på mig själv att le bananbrett leende och jag fick hålla mig i skinnet för att inte börja dansa. Efter låten kom Håkans Kär i en Ängel ut ur högtalarna - en låt som jag nynnade på dagen innan om jag inte tar fel), och jag nynnade med nu också.

"Håkan måste vara lite av din kompis, där bara östen räcker för att muntra upp". Jo jag tackar jag. Jag har ju skrivit ett tal till herrn.

Nu sitter jag och äter en brownie, dricker rött te och byter filisar med Kent på msn. Jag gillar den här helgen väldigt mycket - beror ganska mycket på att det är Höö-höö-heee all over.