Första fyllan

Nu är det inte mig det handlar om så jag skall inte säga hur gammal jag var. Ok, på vintern när jag var 15, då så mycket annat inträffade. I grew old in just one day som Henrik så fint sjöng på Way Out West. Jag tror inte jag ger mig in på att berätta var i Sverige jag var, för då vet jag någon som plötsligt har en massa att säga mig, alternativt ingenting mer.

Den det handlar om är min 16-åriga syster Junia, och det här är så jävla kul, som i en tv-serie;
Jag hade precis gjort störstaste koppen med grönt chaite och skall sätta mig ute på soffan på altanen ute i den varma luften, nyduschad som jag var. Am ashärligt, men jag hinner aldrig sätta en fot därute förrän jag märker att det står några ute på förstukvisten bakom de låsta ytterdörrarna (det är två stycken).
Jag förstår ju att det Junia med två kompisar som kommit hem efter att ha "varit ute :)", för att diktera smset. Men det faktum att det tar fyra minuter för dem att gräva fram nycklarna och komma in säger en sak. När jag av hennes siluett kan tyda att hon har risigt hår (och den här unga damen har aldrig risigt hår) styrker den första hypotesen.
"Hur går det för dig, tycker du?" yttrar jag så där som jag brukar, när jag låter otrevlig fast jag egentligen bryr mig väldigt mycket. "Nu är jag full" säger hon, och det såg väl jag.

och det var en sån trevlig stund runt tolvslaget, när det för en gångs skull var jag som tog hand om någon som spytt. Det var jag som frågade kompisarna hur mycket hon hade druckit, såg på spyan att hon inte hade ätit något innan och snabbt räknade ut hur mycket vatten hon skulle behöva få i sig innan hon kunde däcka nedbäddad i sina rosa sängkläder.
och shittasså, hennes kompisar tyckte jag var värsta grymma systern som visste allt, kunde vara lugn, inte var arg, kunde förvarna henne om drastiska kroppstemperaturförändringar, och sade åt henne vad hon skulle göra.

Alltså, jag kände mig så vuxen och erfaren den kvällen. Dock var jag så mycket värre när jag var 16. Då skulle allt prompt innehålla sju sorters starksprit, droger, minnesluckor på åtta timmar, kroppstömning var tjugonde minut och gå vilse på stockholm is längs kajerna. Väldigt högljudd skulle jag vara också (menok, DET är jag fortfarande).
Kommer Junia in på sånt kommer jag bli ledsen. Fast å andra sidan vet jag att jag skrämde bort henne från allt det där, när hon som 12-åring såg vilken fantastisk varelse det hade blivit av mig på den tiden. Det var ju så att hon hamnade i trauma när hon hörde hur jag lät.

Hoho, hon kom till mig nu på morgonen och frågade hur det känns när man är bakfull. Ibland är jag stolt över att jag vet så mycket, och kan förklara på pedagogisk ungdomsnivå. Hennes symptom sade iofs inte att hon var bakfull. och nu smakar mitt te sprit bara för att jag suttit och tänkt på det.