Syskons självmord

Hela kvällen och en bit in på natten trodde jag att en av mina systrar var ute någonstans och tog sitt liv. Vilka grunder jag hade för det är min ensak (ok mitt telefonsällskap vet), men det var skrämmande, jag kände en oro och visste inte hur natten skulle komma att bli om hon inte kom tillbaka hem.

När jag hade varit sista vändan på nedre plan i huset och till sist skulle försöka sova såg jag konturerna av henne sittandes på studsmattan. Jag klev ut, vi delade en lång kram och den här gången skämdes jag inte för att säga hur jag kände. Utan hämningar berättade jag att jag varit orolig för henne. Jag visste att det var det hon behövde höra.

Jag trodde att jag skulle sova gott den natten men tji fick jag. Inte förrän efter klockan tre hade jag somnat, men vaknade sedan vid sex halv sju för att märka att alla madrasser var nere på golvet. Jag tänkte efter vad jag hade drömt; jag hade umgåtts med Björn, Daniel och Anders från In Flames (Peter och Jesper var inte liak intressanta tydligen?). Björn och jag hade shotat whiskey ur vita plastmuggar i tjejernas omklädningsrum i min första skola, Myrängen. Jag spelade bandy med Daniel inne i gymnastiksalen och var ute och sprang på regniga parkeringsplatser med Anders; vi hoppade över massa bilar och parkeringsplatsavgränsare för att komma före några andra som tog den långa vägen till något.

Jag vet inte. Man står ju inte still när man lyssnar på deras musik visserligen, men fan vad dåligt jag sov.