Längtan skala 3:1

Att bli så där trött på omgivningen är man redan är fruktansvärt fysiskt trött resulterar bara i dumhet och självförvållad skada.

Det finns inga rimliga adverb till att förklara hur frustrerad jag är över att jag inte duger. För ett år sen blev jag så less på folks ständiga klagande över att jag inte skapade album på facebook - de sket i sammanhanget, de ville bara höja antalet bilder på sig själv.

Mitt motargument att jag inte hade behov eller tid dög inte. Hade jag kamera på mig var jag inte tillåten i deras sällskap. Men nu när jag försöker vara dem tillags duger jag inte heller. Jag publicerar fel bilder, och taggar folk när jag inte borde.
"Du borde väl inse att jag inte vill att den där bilden sparas på min profil?"
Eh, nej, jag borde inte inse det. Kanske är jag inte frisk i huvvet som inte kan räkna ut människors gräns, bara för att jag har vikt ut mig alldeles för mycket.

Det må ha hänt att vissa tar bort sina taggar, men att somliga indirekt meddelar att JAG inte får tagga personen i fråga, att denne tar bort sina taggar på MINA bilder känns så kränkande.*

Återigen är jag oduglig.
Och på fester sen, ena dagen skall jag ta och lugna ned mig, vara försiktig, andra dagen blir jag ifrågasatt varför jag inte gör drastiska saker eller inte häver i mig allt rinnande på en gång.

Jag hatar att känna att jag ibland hatar folk.
Dessutom stör jag mig på alla jävla feghuvuden som ser mig som en majestät eller Gud vars förlåtelse man inte är värd.
Aldrig i hela min sårbara ålder säger någon att den ångrar något.

Hur har folk mage att be om mitt sällskap utan att be om ursäkt, när de ser vilket vrak jag har blivit på grund av dem? Den hemska åsynen av mig och mitt sepeemobeteende är väl bevis nog för att jag trots det mesta har känslor och som vilken människa som helst - drabbas vid svek.

*det är så fantastiskt att ständigt påminnas om hur ingen berättade om mig, vilket endast indikerade på att jag var någon de egentligen skämdes över.

Hatar tanken jag tänker när alla hela tiden skall komma och berätta om sina pojk- och flickvänner.
Undra om du hade berättat om mig.

Kul att märka att man är för trött för att orka gråta.