Blev först väldigt lugn i sinnet över faktumet att jag fick en manlig läkare som kunde ställa frågor jag skulle svara på. Jag hatar fruntimmer, de kan inte låta lugna när de pratar, och hur skall då en suicidal med utslätad ansiktsmimik kunna berätta vad man gör om dagarna när man är ensam? Hejhej Matteus Neibig. Honom har jag haft förut, senast satte han lite sprutor i mig. Han var så manligt lugn och snäll mot mig att han åker in på listan över män i mitt liv, som jag önskar jag kunde kalla på när jag är ledsen.
Matteus skickade remiss som tog riktigt lång tid att skriva, gav mig nummer till NOA och skickade mig till psykiatriakuten på S:t Görans.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar