Han heter Alex och har pratat med mig över Junias mobiltelefon. Fram till den här helgen, när jag hos Joakim står och väntar på bussen hem. Då står där en kille och en tjej. Jag ser på dem som om de vore vilka tonåringar som helst.
När jag sätter mig på en vagn i tåget sitter Junia intill fönstret och väntar på mig. Hon hade sett dessa två tonåringar gå utanför vagnen och in på Pressbyrån. Hon frågade om det inte stod två andra i svart respektive röd jacka och väntade på bussen vid samma hållplats som jag. Det gjorde det. Grabben var Anders Partypojken, smeknamnet jag gav honom vid vårt första och hittills enda telefonsamtal.
Vi sprang ut ur vagnen och in på Pressbyrån för att chockera tonåringarna. Vi sprang efter det tillbaka och satte oss och lät tåget föra oss in till huvudstaden
där vi kissade, köpte piercingsmycken och alkohol, och såg att de stora burkarna C-vitamin på Apoteket var slut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar