Obalans

Jag jobbade igår - det var väldigt längesedan. Jag gjorde det trots att jag kände mig sjuk. Jag åkte hem en snabb vända för att sedan åka tillbaka nästan hela vägen - nämligen till Odenplan. Där skulle jag se mina vänner i bandet Obalans stå och lira. En oväntad person dök upp där - Stoffe. Honom har jag inte sett på väldigt många år, då han varit väldigt länge i Norge och Argentina. Det var superspännande. Efteråt gick vi (nu var vi tio) och tog en öl på ett ställe, vars bartender gör att jag lätt kommer dit fler gånger. Han var brutalt kul. Ansträngde sig gjorde han ju inte, men det var andra saker. Jag skall berätta för er som jag träffar. Efter ölen skulle vi gå till Gustav(/Gustaf) Vasa Kyrka för att sätta oss sex pers och massa instrument i en bil. Det gick underbart - jag blev den som fick sitta i Stoffes knä. Men vad händer? Det borde ju hända något minnesvärt nu, för jag hamnar lätt i sådana situationer, och om det inte vore minnesvärt skulle jag inte berätta om det, men here it is anyhow, och det är ju brutalt att det får en egen rad och fet stil;

Vi är inlåsta på en kyrkogård mitt i stan.

Dan fylls av ångest, då han inte vill komma och hämta sin bil imorrn efter jobbet, samt berätta det för föräldrar och ansvariga för kyrkan. John blir orolig, Björna sitter fortfarande i bilen och tycker allt ser jättespännande ut, jag och Stoffe försöker få upp grindpinnen ur marken, och Anders börjar bli lite bitter. Till slut lyckades vi öppna grinden (på fel sätt), och på hemvägen blev det noblesse laget runt (jag och Stoffe höll i det, men inte var det våra askar inte).

TACK FÖR IGÅR.