Itzehoe

Efter att ha diskat efter middagen och allt därtill går jag upp på rummet för att hämta en tekopp som stod här. Dags att brygga lite liksom, men på stolen framför datorn (eller har jag fler stolar i rummet kanske 8-)) hittar jag en väldigt tjock hög med massvis av papper. Jag ser direkt att allt är på ett litet hemspråk (observera ej modersmål) jag kallar tyska. Jag borde ha fattat med en gång att det här var Wacken-prylar. Biljetter, kartor... hela kitet. Här ligger det. Det jag höll i min väska när jag lämnade Henning och Marcus mitt i den regniga mörka natten. När jag blev lämnad av min skjuts hem (jävla glenns..). När Daniel skjutsade hem mig.

Det som låg överst i bunten är nu en vacker ägodel som jag hoppas jag kan titta på varje dag utan att känna alltför stor sorg. Det var biljetten som Daniel köpte till mig när vi sågs för sista gången (kanske?) i Itzehoe. Han gav mig min väg hem åter. Tack än en gång. Du är den bästa människan i hela världen. Datumet var 03.08.08.*, tåget avgick 11:57.

*tyskar daterar med året sist

Något annat att fynda i pappershögen är själva Wacken-biljetten (jag har aldrig i mitt liv skådat något snyggare, och ellen kaiser är en sådan vars livsinkomst mest vigts åt biljetter ::::) samt min, Marcus och Hennings tågbiljett ned dit. om sanningen skall fram minns jag inte att jag tog hand om dessa. åtåtåtåtå vad de här skall stanna hos mig. Henning, flytta inte du också.
Övrigt är ju tursitinformation, hotellborschyrer, kartor, tunnelbanetider och lite sånt som inte är av samma affektionsvärde.

Shit man. Jag fylldes av något.