Morgonarnas himlar

När jag i mellandagarna (inklusive helgen) jobbade gick jag hemifrån klockan sju varje dag. Frosten var den fräckaste jag sett. På vissa ställen såg den ut som vitfärgade corn flakes, ibland som fuktigt gift på en svamphatt (tänk er i ett mindre format det vita på en tops) och massa andra former. Frost har aldrig fascinerat mig så mycket som nu. Dessvärre ligger det snö ute nu, så jag kan inte fotografera med en smaskig supermacro-funktion. Bummer.

Himlarna har varit i många färger. Ena dagen syntes olika nyanser av blått, nästa dag kunde det vara orange, röd och lila. samtidgt. Gul och mörkblå var det endast en av dagarna, och det var det ballaste. Jag unnade mig då att, istället för att inte gå raka vägen dit jag skulle och endast då och då titta upp mot jordens tak, stå med ena armen lutad mot en stolpe och registrera varenda liten detalj av det jag såg.

Jag log nog. Inte alltid man gör det. Man tror att någon ser en.