Tuesday means soup

Som bekant är det ju soppa varje tisdag. På matsedeln fanns att skåda att det serverades spenatsoppa med kokta ägghalvor (torriz-soppan). Det faktum att det var gott seanste gången det serverades gav mig hopp om att för första gången för i år kunna tycka om skolmaten. Mycket riktigt, soppan smakade precis som jag ville. Däremot var den utlovade efterrätten - fruktsallad och vaniljglass - åt fanderzZ. Frukten var isbitar, och det fanns även isbitar inne i glassen. Köket har burit falsk vittnesbörd, klart och tydligt.

Förmiddagslektionen var ingen höjdare direkt. Det enda vi gör är att analysera radioprogram som är toklånga. Efter lunchen drog jag och mitra upp till frössmans rum och kollade på bobbywood. Efter det var det fika, och jag kom med förslaget att vi skulle göra ett radiomagasin om World Freeze Day i Stockholm. Ser positivt ut.

En föreläsning om Indien (som hålls av Per J andersson som har föreläst för oss tidigare) skulle hållas i Arken. Jag visste sedan tidigare att hans föreläsningar inte skulle ge något reportagestudieaktigt, att han bara stod coh visade upp sig och sin dyra dator och berättade om sin semester i Indien. Vi fick se en timmes bildspel ,där de flesta bilderna var porträtt på Indier. Jag lräde mig ingenting. Jag visste att näspiercingar är lika vanligt i Indien som dalahästar i Dalarna, sorry.

Jaha men varför gick jag då? För att Herr Medén ville det. Han ville ha sällskap och frågade om jag kunde sitta med. Jag somnade efter mindre än halva tiden, men vid vilken föreläsning har inte det skett liksom.

Alla bussar timade bra på vägen hem. Kändes det som, fast egentligen tog det 80 minuter. När jag var hemma slog jag på lite Rammstein för att koppla av och känna mig hemma. Åkte sedan och övningskörde i 90-120 minuter. Till middag efter det åt jag sushi och drack specialte. Satt uppe till halv tre på natten vid datorn. Självdisciplinen är noll just nu, men det beror väl på att jag inte riktigt kommit tillbaka till skolrutinerna än, med tanke på de två sjukliga veckorna (tack för den analysen).

Tre timmars sömn, sedan en förmiddagslektion med Torreberra i sikte.
Tisdagen var inte helt fel ändå. Trots att övningskörningen gick mig på nerverna och ville få mig att böla och rita dumma teckningar. Det gick över. Jag hann inte göra något. Ville prata med papap om det, men han har så mycket att göra. Han lyssnar på de tre första meningarna, sen går han och gör något annat. Ger mig aldrig 100%, det är synd. Så därför, tack till Törnros, som kunde empatisera med den press jag känner. Tur att man har kompisar som har syskon.