Nattsushi

Jag glömde bort den där sushin jag skulle ha till middag, och kalv två på natten hade jag blivit hungrig. Jag släckte ned mitt rum, tände några av de många ljusen härinne, slog av datorskärmen och kom upp med min middag och pressad citron - det skall vara sting.

För några veckor sedan placerade jag ett svart och mycket stilfullt bord nedanför min VIP-hylla. Där skulle det stå temporärt. det är snart dags att montera isär det och packa undan det, så det här blir en fin tills-vidare-avslutning. Sådan tur man kan ha att det fanns en systemkamera här på plats, för nu blev det en relativt fin bild.

Ryggen hade jag vänd mot garderoberna när jag satt på golvet, och tittade jag upp kunde jag titta noggrannt på alla hundratals prylar i VIP-hyllan. Min historia som format mig. Det är den mest intressanta möbel du kan tänka dig. Jag var orolig när jag möblerade om i december. Jag kunde nämligen inte titta på sakerna på samma sätt när jag låg i sängen i dess nya position. Kanske skulle jag verkligen behöva det någon dag, bli påminnd om varför jag fortfarande lever. Då kan jag ju å andra sidan ligga på golvet, om min kropp orkar ta sig dit.

Nu är det förvisso ej så att jag tvivlar och funderar. Jag tittade upp och såg bland annat burken med hjärtat - innehåller anledningen och grunden till varför jag insåg hur och att jag behövde leva på vissa villkor.

Att ha ett donerat hjärta (understruket).
Allt förändras under 12 minuter. Plötsligt känner du inte dig själv längre. Någonting hos dig fungerar annorlunda, men du lär dig leva med det.

Jag tittade skarpt på lågorna ett tag, men sedan fokuserade jag på vad jag kunde se bakom, som jag inte noterat att det stått där tidigare. I den ytterkant som vätter mot min bädd stod ett litet lypsyl med blommor på. Där och då stod det klart för mig varför vissa drömmar (och annat därtill) kretsat kring f.d. ägaren till detta ting. Dofter har nästan lika stor makt som pengar.

Skall väl kanske ta och flytta på det där. Rätt vad det är sparkar jag på det, och då försvinner det. Jag kommer alltid tro att det står där tills jag vill ha av det väldigt badly, men då måste jag leta. För inte skulle jag minnas att jag gjort mitt lypsyl illa i sömnen.

Något jag kom att tänka på när jag satt och åt var att jag saknar min älskade hårdrock och metal. Det var längesedan jag intensivlyssnade (en månad är länge för musik man är), bara strölåtar då och då. Jag tröstar mig med att lova mig själv att ha intensiva dagar under mars månad, men i helgen förar jag med Rage Against the Machine och njuter av att jag överlevde en viss spelning med nöd och näppe, att jag pallade allt som kan ske på främre raden men inte de två meter långa killarna omkring mig.

Stark på alla sätt, eller hur var det nu.
Min ena Kill Bill-affisch är fortfarande i taket. Vad slö jag är. Lika slö som jag är på att vara medveten om tiden. Kan låtsas att klockan är tio och att jag går och lägger mig rimligt.
Jag skall dricka något först. Fanta. Burken som står i kylen är nog bortglömd. Mohaha.