Fotoutställning II

Atm är jag inne i mångas drömscenario; Sitter i mjukiskläder och äter glass i ett nystädat rum sent på kvällen. Inte vilken glass som helst, utan förstås en pimpad glass - pimpad med kiwi, nedkyld after eight och chokladsås. Dagens ultrakreativitet går inte ur kroppen på ett ögonblick, så kan jag säga.

Klockan ett, d.v.s. efter lunch, skulle min och Kents skoldag börja, men eftersom vi är bäst ses vi på tågperrongen och promenerar upp till skolan för att vara där redan klockan nio - allt för fotoutställningens skull.

Igår hade vi satt upp en av våra varsina fyra - vi invigde dagen med att sätta upp resten. Det trevliga med dessa tillställningar är att man lär sig så mycket under själva pysslandets gång. Man tänkte helt annorlunda och fick nya idéer till hurdant man skulle placera bilderna på skärmarna när man väl hade alla framför sig.
Dessutom (den här meningen slits ju aldrig ut), vi lär oss av varandra.

Bäst och mest ambitiösa av alla var vi, för vi var fanimej inte fega för att använda oss av ett 1,5 meters vattenpass för att kontrollera att bilderna blev rakt och stiligt placerade, och det var precis vad de blev. Till och med efter att vi hade blivit färdiga satt vi och tittade på våra alster/verk. Det enda vi snackade om var hur snyggt vårt var, hur självsäkra vi är. Vi måste nog ha sagt det 90 gånger den här dagen.

Vi vandrade runt inne i Idun och diskuterade alla andras oerhört mycket. Vi återgick alltid till våra. What can I say, jag var stolt över mig, han över sig, vi över varandra. Bäst av allt var ju när fotoläraren Gunnartz gick in där och ägnade en halv sekund åt bilderna runt våra, och råglodde och gick närmre våra. Vi stod bakom som små syskon som bakat en tårta åt sina föräldrar. Bengiz sade att vi var de bästa.

Det var pannkakor till lunch idag. Vi hade de bästa samtalsämnerna under hela skoldagens lopp = åtta timmar. Vi åt en Käsefralla (alltså en bakad med ost uppepå) på fikis. Ringde Mitra. Frössman ringde oss på lunchen.

Dagens stora summa kardemumma var definitvt att vi varit alldeles tokkreativa (troligen den mest kreativa dagen på året hittills för min del i varje fall), och vi har varit så glada, stolta, snygga och nöjda + lite därtill hela dagen. Lägg till att man smittar av sig på den andre.

Malaysia, Irak och Israel fick sina respektive flaggor ritade av oss på tavlan inne i RAN idag. Jag såg Bengiz i kavaj och sa "men oj shit!" och sen såg jag honom stå och borsta tänderna i den. Innan dess tog han mig på stjärten. Jag bryr mig inte, men tänkte att Mitra skulle få veta bara. Marianne fick sig en rejäl överraskningsfest i skolan idag, och vi var nästan där.
och ja, förresten, vi satte ju upp Mitras bilder också, och gällande det kan jag säga att det går att konstatera att man blir bättre för var gång man tar sig an saker.

"Övning ger färdighet" tror jag man också kan uttrycka det.
Men vad kommer efter bäst?