Måndagslyx Teil 2

Var glidARN in på träningen. Tåget förde mig till platsen precis klockan sex. Inne i omklädningsrummet är det full fart som alltid. Min överdrivna hörsel gör att jag snappar upp allt som sägs, och som varje gång jag är där finns det även ytterligare en Ellen där. Precis när jag tagit av mig löshåret noterar jag en bekant röst som nämner ett bekant namn – ingen tvekan om att det är Törnros som yttrar meningen ”och Ankan höll på att bli uppäten” på andra sidan skåpraddan.

Två val. ”Törnros…..?” för att förvirra henne genom att hon kan höra men inte se mig, eller bara gå dit och titta på dem tills jag blev upptäckt. Jag valde det sista, jag ville inte göra mycket väsen av mig – men givetvis utför de andra töserna detta mycket bra, att låta lite extra. Jag syntes bara sex meter bort i en sekund innan Törnros och Ankan med vänner mötte min blick. De springer fram, och alla skall lyfta upp mig, påpeka att jag inte väger någonting/att de har starka muskler. Jag kunde inte säga så mycket. Jag gick inte upp i varv som jag trodde jag skulle göra, men det berodde bara på att jag blev så rörd av det de sade. Fast inte på ett sånt där sött sätt som man kan förvänta sig, jag var sansad, pratade så lugnt och mörkt, som om jag hade ett mörkt tungt hjärta. Men när det kastades kramar över mig var hjärtat upprymt. Jag stod intill en spegel och såg mig se så lycklig ut där jag omfamnat stod och log.

De började snacka massa om att jag inte träffat dem sedan en spelning i november på Mosebacke Torg, att jag hade så kort hår, att min kropp såg annorlunda ut. Det var en givande diskussion som ledde till att de sade att Jackie var på ingång. Nu var de värsta tjejgänget som skulle simma tillsammans, och jag skulle få glo på dem inifrån tärningshallen. De drog ut, och jag gick in på toan. När jag är tillbaka vid mitt skåp och precis skall slänga in väskan sätter det sig någon på bänken precis intill mig – Jackie (som entrade lokalen precis när jag klev ut från ”salongen”). ”Det här är ju verkligen jätterandom” yttrade hon, men jag förstörde hennes glada förvåning med att jag redan visste att hon var på ingång.

Jag tränar, skonar mig från förra veckans pass (skall börja unna mig att kunna gå ordenligt om dagarna), drar ned och bastar med dem. Raggar upp Jackie/erbjuder henne skjuts hem och hela veckan berättar hon om vad hon hört sägas om mig. Alla diskuterar mitt kärleksliv och hur jag numera ser ut. Vafan, det är väl ändå mer än ett år jag sett ut så här? Och i alla år har alla funnit intresse att snacka om…. Mig och min kärlek. De finns så många som fått för sig saker, och jag måste medge att jag inte lyfter ett finger för att ändra på det. Det är inte värt det längre. Det är kul att se dem tro så mycket på deras teorier, det verkligen roar mig fullt ut. Jag lovar att det finns en spelsajt om mig. Jag bryr mig inte alls, jag tänker aldrig på mitt kärleksliv, och frågan är om jag skall digga att jag är så pass intressant att snacka om så att jag får ett eget forum. Det är ju faktiskt rätt kul.